Hör ärlighet i hop med egoism?
Och Carrie älskade verkligen Aidan, men hon var otrogen med Big. Och när hon slutligen berättade för honom sa han: Jag önskar bara att jag inte visste det här.
Kanske är det sant. Som barn är vi alla ärliga och rena på något vis. Vi har inte fördomar, vi bara är. Vi lever i en skyddad värld, en ovetandets värld. Du lär dig redan som barn att ärlighet varar längst. Frågan är om det är sant?
Jag har gjort saker som jag ångrar. Jag har gjort fruktansvärt dumma saker som jag absolut inte borde ha gjort. Och jag gick hem, och berättade. Direkt, bara sådär. Jag trodde jag gjorde rätt för det var så jag hade lärt mig att man alltid skulle göra. Mamma säger alltid: Det är alltid bättre att vara ärlig, för sanningen kommer alltid fram till slut.
Men är det verkligen sant? Kommer sanningen verkligen alltid fram? Borde vi egentligen leva efter ordspråket Det man inte vet, har man inte ont av?
Den som är förövaren våndas, får ångest, hjärtklappning, mår dåligt. Det dåliga samvetet. Känslan av att veta att man kanske har förstört något. Men självaste offret lever ju i barnens land, det ovetande landet. Det lyckligt ovetande landet. Och för att bli kvitt ångesten förstör man det oskyldiga barnet.
Är ärlighet mest till för att vi som gjort något fel skall slippa ha ångest? Är det en självisk sak som vi har gjort till något ärofyllt? Hör ärlighet egentligen ihop med egoism?
Kanske är det sant. Som barn är vi alla ärliga och rena på något vis. Vi har inte fördomar, vi bara är. Vi lever i en skyddad värld, en ovetandets värld. Du lär dig redan som barn att ärlighet varar längst. Frågan är om det är sant?
Jag har gjort saker som jag ångrar. Jag har gjort fruktansvärt dumma saker som jag absolut inte borde ha gjort. Och jag gick hem, och berättade. Direkt, bara sådär. Jag trodde jag gjorde rätt för det var så jag hade lärt mig att man alltid skulle göra. Mamma säger alltid: Det är alltid bättre att vara ärlig, för sanningen kommer alltid fram till slut.
Men är det verkligen sant? Kommer sanningen verkligen alltid fram? Borde vi egentligen leva efter ordspråket Det man inte vet, har man inte ont av?
Den som är förövaren våndas, får ångest, hjärtklappning, mår dåligt. Det dåliga samvetet. Känslan av att veta att man kanske har förstört något. Men självaste offret lever ju i barnens land, det ovetande landet. Det lyckligt ovetande landet. Och för att bli kvitt ångesten förstör man det oskyldiga barnet.
Är ärlighet mest till för att vi som gjort något fel skall slippa ha ångest? Är det en självisk sak som vi har gjort till något ärofyllt? Hör ärlighet egentligen ihop med egoism?
Kommentarer
Trackback