Are we deep enough?
"Pete Doherty? Han är ju skabbig!" utbrast någon.
Och jag försvarade honom så gott jag kunde. Han är inte skabbig, han är... (om inte "cool" hade varit ett så förlegat ord så hade jag nog använt mig av det.) Istället sa jag:
"Han är djup."
Och pekpinnarna och moralkakorna flödade och de sa: "Han är helt nerknarkad. Sitter där med sina heroinsprutor... Han är världens pundare."
Och vad skulle jag säga? Visst, det är kanske lite väl mycket heroin i mannens kropp men ändå. Han är djup, han skriver väldigt bra musik när han är påverkad. Fattar ni inte att han gör bäst musik när han är hög?!
Det var då jag insåg det. Jag är fascinerad av knarkande konstnärssjälar. Det behöver inte vara just knark, det går lika bra med absint eller alkohol eller något annat preparat. Det är själva påverkan från skadliga grejer som fascinerar mig. Många stora konstnärer, musiker eller författare var höga, eller på annat vis påverkade när stora verk blev till. Samuel Coleridge hade sitt opium när han skrev "Kubla Kahn", Oskar Wilde hade sin absint och Pete Doherty har sitt heroin. (Och Kate Moss är bara vacker, om än så missförstådd.)
Frågan är; är vi människor inte tillräckligt djupa förrän hallucinerande preparat kommer åt de där djupa delarna av vår hjärna? Måste vi människor ta till beroendeframkallande medel för att göra konst? Är vi inte tillräckligt djupa utan alkohol och narkotika?
Och motfrågan blir; skulle vi alla vara stora konstnärer om vi bara skrev ned vad vi tänkte varje lördagnatt klockan fyra när vi kommer instapplande i hallen?
Och jag försvarade honom så gott jag kunde. Han är inte skabbig, han är... (om inte "cool" hade varit ett så förlegat ord så hade jag nog använt mig av det.) Istället sa jag:
"Han är djup."
Och pekpinnarna och moralkakorna flödade och de sa: "Han är helt nerknarkad. Sitter där med sina heroinsprutor... Han är världens pundare."
Och vad skulle jag säga? Visst, det är kanske lite väl mycket heroin i mannens kropp men ändå. Han är djup, han skriver väldigt bra musik när han är påverkad. Fattar ni inte att han gör bäst musik när han är hög?!
Det var då jag insåg det. Jag är fascinerad av knarkande konstnärssjälar. Det behöver inte vara just knark, det går lika bra med absint eller alkohol eller något annat preparat. Det är själva påverkan från skadliga grejer som fascinerar mig. Många stora konstnärer, musiker eller författare var höga, eller på annat vis påverkade när stora verk blev till. Samuel Coleridge hade sitt opium när han skrev "Kubla Kahn", Oskar Wilde hade sin absint och Pete Doherty har sitt heroin. (Och Kate Moss är bara vacker, om än så missförstådd.)
Frågan är; är vi människor inte tillräckligt djupa förrän hallucinerande preparat kommer åt de där djupa delarna av vår hjärna? Måste vi människor ta till beroendeframkallande medel för att göra konst? Är vi inte tillräckligt djupa utan alkohol och narkotika?
Och motfrågan blir; skulle vi alla vara stora konstnärer om vi bara skrev ned vad vi tänkte varje lördagnatt klockan fyra när vi kommer instapplande i hallen?
Kommentarer
Trackback